Samefolket Rent ut sagt Ett statens argument i Girjasrättegången
Ett statens argument i Girjasrättegången PDF Print E-mail
Friday, 23 October 2015 23:22
LAG OCH RÄTT Att döma av ett referat i Samefolket nummer 6-7/2015 har staten åberopat att den är lagfaren ägare av fastigheten Gällivare kronoöverloppsmark 2:1 och att den av denna anledning därför skulle äga rätten till jakten och fisket inom fastigheten.

Det är förvisso sant att staten har lagfart på fastigheten men det kan vara intressant att veta hur det gick till. En kortare bakgrund erfordras dock.

I långliga tider har samernas marker kameralt bokförts som kronoöverloppsmark. Detta är emellertid blott en kameral titel och anger inget om vem som kan vara ägare till marken. Däremot har den i jordeboken – åtminstone med avseende på Gällivare kronoöverloppsmark – upptagits som ”krono under allmän disposition” men ej heller det säger något om ägandet.

Upprinnelsen till det hela var den så kallade avvittringen. Enligt denna skulle ett avskiljande ske mot byar och avvittringen innebar således en gränsbestämning. Någon avvittring ägde dock inte rum mellan samernas marker och de marker som till äventyrs kunde tänkas vara statliga.

Alltnog söktes – får det förutsättas för statens räkning - sammanläggning av ett mindre område om 56 hektar med Gällivare kronoöverloppsmark om drygt 267 000 hektar och denna begäran beviljades också av ägodelningsdomaren i Gällivare domsaga genom ett beslut den 12 oktober 1956. Det skedde utan att vare sig samerna eller ens lappfogden getts tillfälle att yttra sig. Avgörandet träffades av ägodelningsdomaren ensam och han hade för övrigt dagen före lämnat förhandsbesked om att sammanläggning skulle ske. Så kunde det alltså gå till och för fastigheten – nu Gällivare kronoöverloppsmark 2:1 – kom sedan staten att anges som ägare.

Som en parentes får så anmärkas att det förhållandet att staten alltfortfarande rubriceras som ägare till fastigheten ej innebär att den övertagit någon sedvanerättligt fotad jakt- och fiskerätt som tillkommer samerna.


Lars Höijertz