Samefolket Redaktörn Vikten av ett samiskt efternamn
Vikten av ett samiskt efternamn PDF Print E-mail
Friday, 23 October 2015 23:19
Det här med efternamn är något som betyder betydligt mer i det samiska samhället än i det svenska samhället. Bland oss samer säger ens efternamn en hel del om var vi kommer från och vilka vi är släkt med och det gör att det ganska snabbt går att identifiera den okända person vi just hälsat på.
,
Att vara same och ha ett icke-samiskt efternamn gör det hela lite mer komplicerat. Tro mig, jag vet. Det är inte bara en gång jag mötts av grubblande blickar, folk som vill fråga vem jag är och var jag kommer från. För det mesta ställer människor också frågan, men inte alltid. Personligen har jag fått höra alltifrån att jag är ”en svensk som vill vara same” och att jag är ”skogssametjej från Arvidsjaur”. Jag har genom åren funnit det ganska underhållande att uppleva namnfrustrationen när efternamnet Hällgren inte leder till något som kan identifiera vem jag egentligen är.
,
I det här numret tar vi upp det här med att byta efternamn, från ett svenskt till ett samiskt. En trend som jag upplever blir mer och mer aktuell i samiska sammanhang och som har en stark anknytning till identiteten.
,
För min egen del har tanken givetvis slagit mig genom åren. En gång var jag nära att göra verklighet av mina funderingar på att byta namn, men backade ur när blanketterna låg framför mig. Ett argument som jag haft för mig själv är att det kan vara en fördel att ha ett anonymt svensk efternamn med det jobb jag har. Jag vet inte om det är ett hållbart argument och efter att vi intervjuat elva personer som bytt till samiska efternamn blir jag alltmer villrådig om jag själv gjort rätt som behållit min pappas namn. Eftersom min pappa omkom i en olycka när jag var tre år kan namnet i och för sig vara ett sätt att behålla minnet av honom på. Det är också ett av argumenten jag haft. Än så länge heter jag fortfarande Hällgren och det kanske jag kommer att fortsätta heta resten av mitt liv. Men det är ändå skönt att veta att jag bara med en underskrift på en blankett kan ta tillbaka namnet Blind som jag hette under mina två första månader i livet. Jag vet också att mina kusiner med all säkerhet kommer att heja på mig.
,
Nu till något annat. Den tidning ni nu håller i er hand utgör det sista numret för i år. Det är ett beslut som Samefolkets styrelse fattat. Varför styrelsen valt att göra så här förklarar ordföranden på sidan 2, till vänster om denna text. Tills vi hörs nästa gång får ni njuta av ett i vanlig ordning späckat och läsvärt nummer av Samefolket.

Vikten av ett samiskt efternamn

Det här med efternamn är något som betyder betydligt mer i det samiska samhället än i det svenska samhället. Bland oss samer säger ens efternamn en hel del om var vi kommer från och vilka vi är släkt med och det gör att det ganska snabbt går att identifiera den okända person vi just hälsat på.

Att vara same och ha ett icke-samiskt efternamn gör det hela lite mer komplicerat. Tro mig, jag vet. Det är inte bara en gång jag mötts av grubblande blickar, folk som vill fråga vem jag är och var jag kommer från. För det mesta ställer människor också frågan, men inte alltid. Personligen har jag fått höra alltifrån att jag är en svensk som vill vara sameoch att jag är skogssametjej från Arvidsjaur. Jag har genom åren funnit det ganska underhållande att uppleva namnfrustrationen när efternamnet Hällgren inte leder till något som kan identifiera vem jag egentligen är.

I det här numret tar vi upp det här med att byta efternamn, från ett svenskt till ett samiskt. En trend som jag upplever blir mer och mer aktuell i samiska sammanhang och som har en stark anknytning till identiteten.

För min egen del har tanken givetvis slagit mig genom åren. En gång var jag nära att göra verklighet av mina funderingar på att byta namn, men backade ur när blanketterna låg framför mig. Ett argument som jag haft för mig själv är att det kan vara en fördel att ha ett anonymt svensk efternamn med det jobb jag har. Jag vet inte om det är ett hållbart argument och efter att vi intervjuat elva personer som bytt till samiska efternamn blir jag alltmer villrådig om jag själv gjort rätt som behållit min pappas namn. Eftersom min pappa omkom i en olycka när jag var tre år kan namnet i och för sig vara ett sätt att behålla minnet av honom på. Det är också ett av argumenten jag haft. Än så länge heter jag fortfarande Hällgren och det kanske jag kommer att fortsätta heta resten av mitt liv. Men det är ändå skönt att veta att jag bara med en underskrift på en blankett kan ta tillbaka namnet Blind som jag hette under mina två första månader i livet. Jag vet också att mina kusiner med all säkerhet kommer att heja på mig.

            ***

Nu till något annat. Den tidning ni nu håller i er hand utgör det sista numret för i år. Det är ett beslut som Samefolkets styrelse fattat. Varför styrelsen valt att göra så här förklarar ordföranden på sidan 2, till vänster om denna text. Tills vi hörs nästa gång får ni njuta av ett i vanlig ordning späckat och läsvärt nummer av Samefolket.