Samefolket Rent ut sagt Staten använder rasbiologins språk
Staten använder rasbiologins språk PDF Print E-mail
Saturday, 04 July 2015 01:12
RÄTTIGHETER Staten uppvisar en problematisk inställning till nutida forskning om samiska förhållanden, ifrågasätter samernas urfolksstatus och använder ett språk med inslag av forna tiders kulturhierarkiska och rasbiologiskt grundade samepolitik. Vår kritiska inställning till statens agerande i Girjasmålet rör inte rättsfallet som sådant. Vi som undertecknar denna artikel menar att statens ställningstaganden och retorik utgör ett hot mot Sverige som rättsstat och kunskapsnation.

I Gällivare tingsrätt hölls nyligen huvudförhandlingar i målet om vem som äger jakt- och fiskerättigheterna inom Girjas samebys marker ovan odlingsgränsen. Bakgrunden är att staten i Rennäringsförordningen 1993 försvagade samebyns rättigheter genom att öppna upp för andra att jaga och fiska i det aktuella området. Detta skedde trots starka samiska protester och är orsaken till att Svenska Samernas Riksförbund och Girjas sameby stämde staten 2009.

Samebyn menar att den har ensamrätt till jakten och fisket grundat i urminnes hävd, eller sedvanerätt. Staten ifrågasätter den långa samiska närvaron och menar att den i egenskap av markägare ska ha det avgörande inflytandet. Forskning har fått en framträdande roll som bevisning i målet. Statens sätt att hantera forskning i Girjasmålet har dock visat på allvarliga brister: forskningsresultat rycks ur sitt sammanhang och nutida forskning på området förkastas. Detta framkommer exempelvis i följande citat:

”Staten uppfattar utredningens [här avses SOU 2001:101] överväganden och förslag i dessa delar som uttryck för en tendens under senare decennier att inom utredningsväsendet och forskningslitteraturen betona och understödja samiska intressen och anspråk. Denna tendens har av allt att döma inspirerats av den internationella konjunkturen för ursprungsfolkens rättigheter och, generellt sett, av den ökade fokuseringen på samiska intressen i samhällsdebatten.” (Yttrande och bevisuppgift i mål T323-09, s 34)


DE SENASTE decenniernas urfolksrelaterade forskning har strävat efter att aktivt inkludera tidigare förbisedda perspektiv. Vi menar att staten vill framställa sådan forskning som partisk för att själv framstå som neutral och objektiv. Därmed underkänns stora delar av svensk och internationell vetenskap, i ett demokratiskt kunskapssamhälle är detta mycket illavarslande.  

Staten tar sig även rätten att omdefiniera samisk etnicitet och återinför dessutom den förlegade och nedvärderande benämningen ”lapp”.

”[D]et har ju talats om lappar förr i tiden och nu talas det om samer, men det där är inte riktigt samma sak, eftersom lappar det var nomaderna utan avseende på etnisk tillhörighet, medan samer är en etnisk grupp. [...] vi tycker att det är viktigt att hålla isär dom här begreppen och kommer därför att försöka tala om lappar när det handlar om nomader och människor som levde av lappmannanäringar som var jakt, fiske och renskötsel.” (Gällivare Tingsrätt 2/6 2015)

Detta språkbruk skulle kunna vara hämtat från rasbiologins tid och vittnar om en förvånande okunskap om historiska förhållanden. Staten ifrågasätter också samernas status som urfolk:

”Statens inställning är också att samebyns påstående om att samerna är ett ursprungsfolk saknar betydelse i målet […] Sverige har inte några internationella förpliktelser att erkänna särskilda rättigheter till samerna vare sig dessa anses vara ett urfolk eller inte.(Gällivare Tingsrätt 2/6 2015)


DESSA UTTALANDEN ÄR både anmärkningsvärda och felaktiga. Riksdagen erkände samerna som urfolk år 1977 (prop. 1976/77:80) och år 2010 beslutades att det skulle framgå av den svenska grundlagen att samerna är ett folk (Prop. 2009/10:80, ändring av RF 1:2 6 st.). Sverige har med andra ord folkrättsliga åtaganden att försäkra samerna rättigheter vad gäller land, vatten och självbestämmande. I mål som rör markrättigheter på traditionella landområden är därför urfolksrätten central. Det är häpnadsväckande att staten avfärdar den juridiska relevansen av att samerna är såväl ett folk som ett urfolk och det går emot både nationell lagstiftning och internationellt etablerad rätt.

Tyvärr är statens agerande i Girjasmålet inte en isolerad händelse eller nytt fenomen. Sverige har länge utmärkt sig negativt rörande urfolksfrågor på den internationella arenan. Staten tycks angelägen om att vidmakthålla sin plats vid skampålen genom att diskvalificera aktuell forskning och ifrågasätta samernas etablerade rättigheter. Vi ser ytterst allvarligt på att:

  • staten underkänner årtionden av statligt finansierad och vetenskapligt granskad forskning
  • staten återgår till ett språkbruk och en retorik som härrör från rasbiologins dagar
  • staten ifrågasätter samernas urfolksstatus
Vi uppmanar staten att ta ansvar och börja agera som kunskapsnation och demokratisk rättsstat.

Christina Allard, JD, Luleå tekniska universitet, Dag Avango, FD, Kungliga tekniska högskolan, Per Axelsson, FD, Umeå universitet, Hugh Beach, professor, Uppsala universitet, Kristina Belancic, doktorand, Umeå universitet, Isabelle Brännlund, FD, Umeå universitet, Coppélie Cocq, FD, Umeå universitet, Öje Danell, professor emeritus, Sveriges lantbruksuniversitet, Birgitta Fossum, FD, Saemien sijte, Gunlög Fur, professor, Linnéuniversitetet, Märit Frändén, FD, Institutet för språk och folkminnen, Gloria Gallardo, docent, Uppsala universitet, Hillevi Ganetz, professor, Stockholms universitet, Carina Green, FD, Uppsala universitet, Sven Hassler, MD, Högskolan Väst, Lis-Marie Hjortfors, doktorand, Umeå universitet, Lars Jacobsson, professor, Umeå universitet, Peter Johansson, FD, Göteborgs universitet, Rasmus Kløcker Larsen, FD, Stockholms miljöinstitut, Marie Kvarnström, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet, Gunilla Larsson, FD, Uppsala universitet, Lars-Gunnar Larsson, professor emeritus, Uppsala universitet, Rebecca Lawrence, FD, Stockholms universitet, Anna-Lill Ledman, FD, Umeå universitet, Annette Löf, FD, Umeå universitet, Eva Johansson Lönn, FD, Umeå universitet, Jon Moen, professor, Umeå universitet, Ulf Mörkenstam, docent, Stockholms universitet, Lena Maria Nilsson, FD, Umeå universitet, Ragnhild Nilsson, doktorand, Stockholms universitet, Erik Norberg, FD, Saemien sijte, Gabriella Nordin, FD, Umeå universitet, Christer Nordlund, professor, Umeå universitet, Björn Norlin, FD, Umeå universitet, Hanna Outakoski, adjunkt, Umeå universitet, Kaisa Raitio, docent, Sveriges lantbruksuniversitet, Elsa Reimerson, doktorand, Umeå universitet, Camilla Sandström, docent, Umeå universitet, Per Sandström, FD, Sveriges lantbruksuniversitet, Moa Sandström, doktorand, Umeå universitet, Fred Saunders, FD, Södertörns högskola, Kristina Sehlin Macneil, doktorand, Umeå universitet, Per Sjölander, professor, Akademi Norr, Eva Silvén, FD, Nordiska museet, David Sjögren, FD, Uppsala universitet, Anna Skarin, FD, Sveriges lantbruksuniversitet, Peter Sköld, professor, Umeå universitet, Krister Stoor, FD, Umeå universitet, Christina Storm Mienna, MD, Umeå universitet, Anna Lydia Svalastog, professor, Uppsala universitet, Charlotta Svonni, doktorand, Umeå universitet, Torbjörn Söder, docent, Uppsala universitet, Sverker Sörlin, professor, Kungliga tekniska högskolan, Håkan Tunón, Farm. Dr., Sveriges lantbruksuniversitet, Camilla Widmark, FD, Sveriges lantbruksuniversitet, Mikael Vinka, FD, Umeå universitet, Birgitta Åhman, professor, Sveriges lantbruksuniversitet, May-Britt Öhman, FD, Uppsala universitet, Åsa Össbo, FD, Umeå universitet.