Samefolket Rent ut sagt Samerna ett urfolk i Sverige
Samerna ett urfolk i Sverige PDF Print E-mail
Thursday, 22 January 2015 21:13
RÄTTIGHETER När MR-dagarna hölls i Umeå den 13-15  november var samiska rätts- och kulturfrågor i visst fokus. Det sker ju inte så ofta. Senast i höstens val var tystnaden – annat än lokalt och där ett samepolitiskt parti ställde upp – påtaglig. Sannolikt och tyvärr är skälet att partistrategerna bedömer frågorna som så kontroversiella att det skulle riskera att minska väljarunderlaget och samerna är ju så få! Över huvud taget verkar det som frågor om mänskliga rättigheter är något som enbart kan behandlas mellan valen. 

Inför valet ställde Sameradion frågor till partiledarna. En av frågorna gällde partiets inställning till renskötseln/renskötselrätten och markkonflikter som skogsbruk, gruvbrytning med mera. Även inställningen till en svensk anslutning till FN-organet ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk belystes.

Frågan om att stärka renskötselrätten besvarades direkt avvisande. Receptet är i stället ett allmänt formulerat behov av samråd. En anslutning till ILO-konventionen är uppenbart inte aktuell under mandatperioden.

I andra sammanhang skulle partiledarna beskrivas som konflikträdda och okunniga. Inom detta politikområde anses det tydligen okej, men är det verkligen så en viktig nationell fråga skall behandlas?!

Detta står i stark kontrast till behandlingen i FN:s generalförsamling av en deklaration om världens urfolk. Den gäller direkt flera hundra folk över hela klotet och flera hundra miljoner människor och – väl så viktigt – oss alla som representerar majoritetsbefolkningar.

Urfolksfrågor är i fokus i världssamfundet, men var finns de i Sverige?! Olika FN-organ, Europarådet och andra fora för mänskliga rättigheter har vid upprepade tillfällen senare år kritiserat Sverige för den förda, eller om man så vill, icke förda, samepolitiken. Sett med omvärldens ögon lever alltså Sverige inte upp till den folkrättsliga standarden för behandlingen av samerna och rennäringen i lagstiftning och i den förda politiken i övrigt. 

ETT NÄRMAST ÖVERTYDLIGT exempel på detta är oförmågan att närma sig en anslutning till ILO:s konvention nr 169. Tidigare regeringar har anfört att ett beslut i ILO-frågan ”inte kan hastas fram”. Det är idag 25 år (!) sedan konventionen beslutades.

Det är nu en ny regering med nya möjligheter. Kan det leda till ändrade förutsättningar? Att döma av svaren till Sameradion är det knappast troligt. Denna inställning har markerats och förstärkts av uttalanden av den nuvarande sameministern Alice Bah Kuhnke.

Det som förenar oppositionen i Allinspartierna är deras respektive uppfattning att ett stärkande av renskötselrätten i lagstiftning skulle inskränka äganderätten även om renskötselrätten i likhet med äganderätten omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen. De bortser från att det är otydligheter i lagstiftningen som ofta är grunden till uppkomna konflikter om markanvändningen. Deras recept om samråd är som en våt filt över hela frågan. Ett verkligt samråd förutsätter klara spelregler något som inte gäller idag.

 Såväl regeringen som oppositionen – för att inte tala om Sverigedemokraterna – saknar en vision och ett program för en statlig same- och rennäringspolitik. Den internationella kritiken mot Sverige senast av FN:s rasdiskrimineringskommitté är hård. Den gäller bland annat krav på ny lagstiftning om samiska rättigheter och har framförts under flera år. Sverige har inte reagerat. Hur länge ska det dröja …?!

Jörgen Bohlin

Tidigare förbundsjurist hos SSR