Samefolket Rent ut sagt Kunskapsvakuum som leder till konflikter i samebyarna
Kunskapsvakuum som leder till konflikter i samebyarna PDF Print E-mail
Thursday, 23 October 2014 20:32
RENNÄRING Varken Sametinget eller SSR har tillgänglig information om hur en sameby skall fungera i praktiken. Det informationsvakuum som länge existerat har skapat ett stort utrymme för felaktiga tolkningar om hur samebyn som organisation skall fungera. Detta är en av de större orsakerna till samarbetsproblem inom samebyarna.

Vad innebär det när det står i rennäringslagen att samebyn skall ombesörja renskötseln och renmärkningen innanför samebyns betesområde?

År 1964 sammankallade Jordbruksdepartementet en grupp av sakkunniga för att utreda Sveriges renskötsel. Kravet som Jordbruksdepartementet ställde var att förslaget till ny renskötselorganiseringen skulle ligga innanför ramarna för befintlig svensk lagstiftning. I uppdraget ingick inte att utreda rättighetsaspekter, kulturpolitiska och minoritetspolitiska frågeställningar.

Lag (1919:426) om flottning i allmän flottled var den befintliga lagstiftning som låg närmast utredningsuppdraget. Precis som renskötsel är flottning ett årstidsberoende arbete med privat egendom som innefattar både kollektiva och individuella arbetsmoment. Vintertid transporteras timret individuellt. Sommartid påbörjas det kollektiva flottningsarbetet. Var älv har sin egen flottarförening med egna stadgar, detta för att kunna anpassas till de olika förutsättningar som flottningen ställs inför. Ju mer timmer som skall flottas, desto mer arbetskraft skall skogsägarna ställa till disposition till flottningen. Om den enskilde skogsägaren inte har arbetskraft att ställa till förfogande, skall skogsägaren betala flottarföreningen för arbetskraft.

ENLIGT LAGFÖRSLAGET kan sameby betraktas i tre delar;

1. Renskötsel i samebyns regi. Utgångspunkten är att renägarna skall tvingas ta ansvar för renarnas skötsel och ansvaret skall vara proportionellt med de enskildas renantal. Aktiebolagslagen utgör ramverket där årsstämman är det högsta organet. Renen betraktas som en aktie och antalet renar ligger till grund för ansvar och bestämmanderätt. Under årsstämman skall det innevarande årets kollektiva arbeten bestämmas och varje påbörjat hundratal renar ger en röst vid årsstämman. I enighet med flottningslagen skall en kostnad för det kollektiva arbetet uppskattas. Kostnaden skall sedan fördelas på renantalet i samebyn. Den enskilde renägaren skall sedan själv eller genom sitt husfolk utföra arbete som motsvarar renantalet. För att säkra att den enskilde renägaren tar sitt ansvar kan samebyn besluta om att alla renägare skall inbetala en förskottsdebitering till samebyn. Idén är att skapa ett ekonomiskt verktyg till samebyn. Alla rennägare skall ges möjlighet att utföra arbete till den grad som motsvarar värdet i förskottsdebiteringen.

2. Renskötsel i renägarens regi. De sakkunniga ställdes inför ett svårt problem med att finna en lösning som förhindrar att samebyns årsstämma ”överröstar” en siidas intressen. Den enskilda renägaren skulle inte förhindras att utöva bestämmanderätt över sin egendom. Samtidigt som det kollektiv som samebyn utgör inte skulle belastas för kostnader som kunde härledas direkt till enskilda ägare. Ett förslag var att lösa problemet genom att avskaffa det privata renägandet, då skulle årsstämman bestämma allt och alla kostnader fördelas på det kollektiva renantalet. Då utredarna inte kunde finna en acceptabel lösning på ”minoritetsproblemet” blev lösningen att överlåta ansvaret till länsstyrelsen. Länsstyrelsen som ansvarlige myndighet skulle tillvarata minoritetsintresset i samebyn.

3. Investeringar i samebyn. En investering i samebyn får inte belasta den enskilde renägares ekonomi. Det skall alltid föreligga en avbetalningsplan för investeringar och alla beslut om långsiktiga investeringar i samebyn skall ske med kvalificerad majoritet. Detta innebär att beslutet skall fattas med minst tvåtredjedelsmajoritet i årsstämma där mer än hälften av samebyns renskötande medlemmar deltar. Om en investering är av större betydelse för en minoritet i samebyn skall det vara möjligt att fördela kostnaderna efter nyttograden.

FÖR ATT LAGSTIFTNINGEN skall fungera i enighet med förarbetena måste varje sameby upprätta egna stadgar. Dessa stadgar skall innehålla en ordning för att bestämma hur samebyns arbetsplan skall vara utformad. Arbetsplanen skall redogöra för kollektiva arbetsuppgifter i renskötseln och uppskatta kostnaden för dem. Det skall också upprättas en kostnadsfördelningsnyckel där kostnaden för den kollektiva renskötseln fördelas på samebyns renantal.

Under årets första årsstämma skall det föregående årets arbetsinsats regleras genom en avräkning.  Principen är att inkomster och utgifter under ett räkenskapsår skall balansera varandra. Den vinst eller förlust som under året uppkommit inte skall stanna i samebyn utan överföras till de enskilda medlemmarna. För att den enskildes ekonomi inte skall riskera att bli missbrukad av samebyn har också en bestämmelse om kontroll införts. Hit hör förvaltningsberättelse och revisionsberättelse.

Enligt rennäringslagen så har samebyn ansvaret för renarnas bevakning under den tid då den enskilde ägaren inte har det. Lagstiftningen lägger upp till att samebyn ombesörjer för renarnas bevakning via en godkänd arbetsplan med tillhörande kostnadsfördelningsnyckel. Antagandet är att den största kollektiva arbetsuppgiften är sommarens kalvmärkning.

Niklas Labba