Samefolket Rent ut sagt Avkoloniseringen i världen
Avkoloniseringen i världen PDF Print E-mail
Friday, 19 September 2014 20:01
RÄTTIGHETER Den avkolonisering som skedde under 1950-talet kom att få betydelse även för de svenska samerna.1962 blev ett förändringarnas år – för övrigt började jag som tjänsteman i Västerbotten det året.

Lantbruksstyrelsen blev chefsmyndighet för rennäringen i stället för länsstyrelserna. Till styrelsen knöts en rennäringsnämnd med aktiva renägare som medlemmar. En sameombudsman tillsattes. Administrationen fick ändrad inriktning med rådgivning och stöd som huvuduppgift med lantbruksstyrelsen som utbildningsansvarig och kursanordnare. De förnedrande titlarna lappfogde och lapptillsyningsman avskaffades.

En ny rennäringslag förbereddes. Pådrivande till förändringarna var SSR:s ledning Israel Ruong, Per Idivuoma och Lars Thomasson men även kanslirådet Sven Härdén från Jordbruksdepartementet.

I direktiven till utredningen om ny rennäringslag fastslogs – anmärkningsvärt – att statens juridiska ställningstaganden i 1886 och 1928 års rennäringslagar inte fick ifrågasättas.

Detta fick negativa följder för främst de icke renskötande samerna. Sammanfattningsvis kan konstateras att målet var att rationalisera rennäringen med jordbrukets rationalisering som förebild. Förbättrad lönsamhet genom minskning av antalet utövare (30 procent) och avgångsvederlag och flyttningsbidrag till de som lämnade näringen. De kulturella värdena och de traditionella livsformerna togs det ingen hänsyn till. Detta drabbade såväl den småbrukande som den renskötande och den övriga samiska befolkningen. Bitterheten var och är stor hos båda grupperna. Stordriftstanken och okänsligheten hos statsmakterna var monumental.

RIKSDAGENS BESLUT OM ny rennäringslag våren 1971 gjorde lappbyarna till samebyar, en benämning som begärdes från samehåll. Benämningen har förorsakat missuppfattningar. Utredningen hade namnet renby eftersom lagen var en näringslagstiftning, den tog icke upp samefrågorna i övrigt. 

Tiden bör nu vara mogen för statsmakterna att ta ställning till ett flertal vilande utredningar och till samebefolkningens traditionella rättigheter till bland annat jakten och fisket, allt mot bakgrund av vad som gäller beträffande ursprungsbefolkningarnas ställning i många andra länder. Sverige torde vara det enda land som knutit en ursprungsbefolknings gamla rättigheter till en enda näring (renskötseln).                                    

Samernas riksförbund och Girjas sameby har stämt staten beträffande rätten till jakten och fisket i fjällområdet. Staten – JK-ämbetet, har förhalat den rättsliga prövningen som initierades år 2009. Senaste beskedet är nu våren 2015, en försening på över fem år. Anmärkningsvärt och stötande för en rättsstat. Enligt min uppfattning är Sverige icke en rättsstat när det gäller de samiska frågorna såväl beträffande historisk tid som nutid. Det är dags för en attitydförändring hos både beslutsfattare och allmänhet. Även hög tid att Sverige förbättrar sitt anseende internationellt. Kritiken växer.

Göran Lundvall