Samefolket Rent ut sagt Kebnekaises topp smälter och fjällvärlden förändras
Kebnekaises topp smälter och fjällvärlden förändras PDF Print E-mail
Friday, 19 September 2014 20:00
KLIMATFÖRÄNDRINGAR 2 123 meter över havet, så hög var Sydtoppen på Giebmegáisi (Kebnekaise) när min far i sin ungdom besteg Sveriges högsta topp. I år kan vara sista gången som Sydtoppen räknas som Sveriges högsta punkt. Sydtoppen är Sveriges enda toppglaciär – och den smälter.

Nordtoppen ligger på 2 097 meter överhavet och är Sveriges näst högsta topp, men hur länge till? Senaste tiden har vi sett ett varmare klimat med smältande glaciärer och accelererande klimatförändringar. När förändringarna sker snabbt hinner inte naturen anpassa sig och då drabbas vi alla. Ekosystemet är en komplicerad väv som kan liknas vid ett dominospel, knuffar man omkull en bricka rasar alla. Därför är det viktigt att hålla alla delar i ett ekosystem så intakta som möjligt.

Allt hänger ihop i naturen och det gäller även för oss. Första veckan i september tog jag mig, tillsammans med Greenpeace, upp på Sveriges högsta topp. Detta var en del av den globala manifestationen Mountains & Rooftops, som uppmärksammar hur klimatförändringarna drabbar Arktis och behovet av att skapa en arktisk fristad.

KLIMATFÖRÄNDRINGARNA MÄRKS och blir synliga framförallt här uppe i norr, i den svenska delen av Arktis. Vintrarna blir oförutsägbara med väderomslag från plusgrader till minus 30. Snö som faller innan isen hunnit lägga sig på sjöarna ger bräckliga isar som inte bär och utgör en fara för människor och djur. Blöt snö eller regn som faller ovanpå snön fryser fort till en isskorpa när temperaturen sjunker. Isskorpan gör växtligheten på marken oåtkomlig för betande djur. Gnagarnas naturliga vintertillhåll i mellanrummet som bildas mellan snötäcket och marken försvinner och gnagarna blir mer sårbara och utsatta under vintern. När antalet gnagare minskar påverkar detta i sin tur andra djur. Kan inte räven jaga sork, jagar han istället småfåglar och ripkycklingar. Och ripan är ju ett eftertraktat bytesdjur även för människan.

RENNÄRINGEN PÅVERKAS redan av det förändrade klimatet. Renskötare känner oro och ovisshet inför rennäringens framtid. Kombinationen av klimatförändringarna och industriella intrång, som gruvor, i renbetesområdena gör att renen får allt mindre utrymme och svårt att finna föda. Därför är det viktigt att bevara de områdena vi har och inte bygga nya barriärer och hinder som stoppar renen och andra djur i deras vandring och sökande efter föda. Rennäringen är enligt miljöbalken ett riksintresse som gång på gång ställs mot andra intressen, som exempelvis gruvnäringen – och får alltid stryka på foten. Det är dags att vi sätter hållbara näringar i första rummet, inte kortsiktiga ekonomiska projekt.

En gruva påverkar stora områden negativt. Den och andra industrier slukar fossila bränslen och bidrar till att accelerera klimatförändringen – allt blir som en ond cirkel. Vi kan inte fortsätta, vi måste ta vara på det vi har och det vi redan har plockat upp och försöka återvinna det. Låt oss höja blicken och se på de rikedomar som omger oss, fast mark under våra fötter och rent vatten i våra vattendrag, och blicka uppåt mot Sveriges högsta punkt. Att återvinna mineraler borde ge minst lika många arbetstillfällen som att driva en gruva – hållbara arbetstillfällen dessutom!

Katarina Inga, biolog och renägare

FOTO JOHANNA HANNO