Samefolket Rent ut sagt Statens hantering av samepolitiken oacceptabel
Statens hantering av samepolitiken oacceptabel PDF Print E-mail
Thursday, 30 January 2014 22:19
POLITIK Svenska staten same- och rennäringspolitik är klandervärd beträffande såväl äldre tid som nutid. Sveken/rättsövergreppen är flera men beskrivningen av dem får anstå. Nuläget och gällande lagstiftning prioriteras.

Landsbygdens omvandling från mitten av 1900-talet genom främst jordbrukets strukturrationalisering drabbade glesbygdens människor orimligt hårt. Ett mörkt kapitel i vår samtids historia.

De negativa verkningarna följer oss än, nedläggningen av skolor och butiker fortsätter. Genom 1971 års rennäringslag, som fortfarande gäller, dikterade statsmakterna samma utveckling för rennäringen. Alltså förbättrad lönsamhet genom minskning av antalet utövare (30 procent). Erbjudna avgångsvederlag och flyttningsbidrag upplevdes närmast som en kränkning (vi flytt int´).

De gamla livsformerna och de kulturella värdena negligerades. Att kombinera livsuppehället med säsongarbeten samt jakt och fiske dömdes ut. Specialisering skulle nu ske.

VID SAMERNAS landsmöten 1968-1970 , som jag bevistade, försökte professor Israel Ruong med flera ändra rennäringssakkunnigas lagförslag (läs P. Idivuomas Minnesbilder). Lagförslaget riktade sig enbart till renskötselutövarna (10 procent av samebefolkningen). De samiska kraven var bland annat att kombinationsnäringen renskötsel– jordbruk skulle tillåtas med bibehållen rätt till jakt och fiske. Det senare även för de icke renskötande samerna. Att knyta en ursprungsbefolknings gamla rättigheter till en enda näringsutövning (renskötsel) torde vara unikt för Sverige.

TROTS ATT samefamiljerna i århundraden betalat skatt för sina marker, lappskatteland och skattefjäll, avskaffade staten deras markinnehav. Detta skedde vid avvittringen och genom rennäringslagarna 1886 och 1928 – ett rättsövergrepp. Samtidigt understödde staten jordbrukskolonisationen med initial skattefrihet och senare äganderätt till hemman, byamark och allmänning.

Utöver riksförbundet kämpade flera sammanslutningar av icke renskötande samer för ändrad lagstiftning. De vände sig till JO- ämbetet (1968), överklagade besluten som följde av riksdagsbehandlingen (1971) med mera, allt utan resultat. Framställningar gjordes även om att ättlingarna till de tvångsförflyttade nordsamerna skulle avvisas till det finsktalande Karesuandoområdet.

Exploateringen av renbetesmarkerna fortsätter, även av de för samerna reserverade.

Fyra tunga utredningar om samernas rättsfrågor väntar nu på statsmakternas ställningstagande. Dröjsmålet är oacceptabelt. Den internationella kritiken ökar.

Göran Lundvall
f.d. statstjänsteman