Samefolket Rent ut sagt Kulturhuvudstad med samisk inriktning
Kulturhuvudstad med samisk inriktning PDF Print E-mail
Friday, 25 October 2013 05:38

RÄTTIGHETER Ursprungsbefolkningarnas situation har aktualiserats under senare år. Svenska staten kritiseras internationellt för sin passivitet när det gäller samernas rättsliga frågor. Har det skett en attitydförändring på det regionala planet med ökad acceptans av renskötseln och samekulturen?

Umeå har utnämnt sig till samiskt centrum, indelat festivalåret i åtta årstider enligt samisk tradition med mera. Glädjande, men något förvånande. I slutet av 1980-talet när jag tjänstgjorde som rennäringstjänsteman i Västerbotten hölls ett protestmöte i Umeå mot renförekomsten i kustområdet främst vid Europaväg 4 söder Umeå. Landshövdingen ställde sig bakom mötet och var ordförande. För att nå Nordmalingsområdet, nu riksbekant genom HD:s dom, måste renarna passera E4:an. Men även markerna väster därom är vinterbetesland för flera samebyar. En viss renströvning är ofrånkomlig. Vid mötet deklarerade Umeås dåvarande kommunalråd att kommunen inte gett något tillstånd till renbete inom kommunen (grundlagsskyddad rätt).

När jag senare hördes som vittne i Nordmalingsmålet fick jag tillfälle att påminna om att landskapsvapnet för kustlandskapet i Västerbotten faktiskt är en ren och att stadsvapnet för Umeå stad består av tre renhuvuden!

URSPRUNGSBEFOLKNINGARNAS situation har som sagt aktualiserats. Osökt kommer man att tänka på de berömda varningsord om miljöförstöring som indianhövdingen Seattle riktade till den vite hövdingen i Washington: … att mark ej får förstöras, mark ej kan ägas, marken tillhör kommande generationer. Kloka ord och mycket aktuella.

Ursprungsbefolkningarnas kunskap om och känsla för naturen och kulturella värden är mycket tänkvärda. Lappland/Sameland får inte vara ett begrepp endast i väderleksrapporterna. Odlingsgränsen drogs upp för att förbehålla området väster om gränsen den samiska befolkningen – till uteslutande begagnande som lagen uttryckte det. Trots detta blev genom fortsatt jordbrukskolonisation 9 procent av Norrbottens mark ovan odlingsgränsen i enskild ägo och 30 procent i Västerbotten. I Jämtland utan odlingsgräns ännu mera.

Historisk rättvisa är ej möjlig att uppnå. Det är emellertid fullt möjligt att åstadkomma positiva förändringar när det gäller förståelsen av och stödet till ursprungsbefolkningen.

Riksdagen har tidigare önskat en breddning av försörjningsunderlaget för samebyarna.

Fjällturism med upplåtelse av jakt och fiske ligger nära till hands mot bakgrund av deras juridiska rätt och kunskap om fjälltrakterna. Sådan verksamhet påbörjades med stöd från de regionala myndigheterna. Att detta stoppades genom lobbyverksamhet i riksdagen bör nu granskas och åtgärdas.

Göran Lundvall