Högt tempo när Beaivvás gör Stáinnak

Friday, 23 March 2012 09:16

Det är fart och fläkt när Beaivvás gör berättelsen om Stáinnak, de underjordiskas lyckoren. Stáinnak råkar ut för en hemsk olycka och när han vaknar till sans igen befinner han sig i människornas värld. Vandringen och vistelsen där gör honom hungrig, men när han väl lyckas gräva fram finfin mat under snön begår han det som hade kunnat bli hans livs misstag: Han äter på vad Råttpolisen, ständigt med lagboken nära till hands, hävdar är fel plats! In i häktet bara, utan pardon!

Polisen är förstås nidbilden av en maktens lojala underhuggare. Utgör sitt jobb med nit, men har kanske inte formulerat alltför många egna tankar under sitt liv.

När de båda uldorna Blå och Röd till sin förfäran upptäcker att deras vän och lyckoren är borta, beger också de sig till människornas värld för att leta rätt på honom. De är på många sätt motsatsen till polisen – spontana och virriga och men ack så kreativt listiga. När de får höra av polisen att det stora trollet också gräver i området efter något helt annat än lav, nämligen Uran, blir de dubbelt bekymrade. Stáinnak i häktet och urangrävare utanför!

De träffar på både den ena och den andra figuren under sin strävan att få Stáinnak fri och dessutom hitta ett sätt att stoppa uranbrytningen. Samtidigt ställer det urangrävande trollet krav på att Stáinnak ska skjutas – han vet för mycket om uranhistorien!

Det var Marry Áiloneida Somby som skrev berättelsen om Stáinnak och den producerades första gången för samisk barn-TV i början av 1980-talet. Somby har blandat samisk mytologi och egen fantasi till en berättelse som i Beaivvás tappning får massor med barn och deras föräldrar att ömsom storskratta ömsom lida med den stackars vita vackra Stáinnak där han sitter med hängande huvud i häktet. Att frågan om gruvbrytning är högaktuell inte minst i Jokkmokk, där Samefolket ser föreställningen, gör inte det hela sämre.

Det höga tempot och tydliga skådespeleriet gör att också barn som inte har så stora kunskaper i samiska har ett utbyte av den. Sameskolan i Jokkmokk tog det fina initiativet att låta alla skolans elever se föreställningen. Med rätt förberedelser och rätt uppföljning från skolans sida kan en teaterupplevelse som Stáinnak ge underlag till mycket kunskap och många resonemang hos eleverna. Ett kulturellt mervärde viktigt att ta vara på.

Text: ÅSA LINDSTRAND Foto: Beaivváš/Stainnak/Mienna

Bildtext:

Sarakka Gaup är Kusin röd och Leammuid Biret Rávdná är Kusin blå när Beaivvás Sámi Nasunálateáhter gör berättelsen om Stáinnak.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *