Fredrik Prost ställde ut trummor under vintermarknaden
Som 2016 års Asa Kitok-stipendiat fick Fredrik Prost förmånen att ställa ut sin slöjd i Sámi Duodjis lokaler i Jokkmokk. Trummor från både nord- lule- och sydsamiskt område fanns till beskådan i montrarna.
Fredrik Prosts trummor är gjorda av vrilar från framför allt tall, men, berättar han, även gran fungerar. Vrilarna ska växa mot väster, helst vid en bäck, och trumskinnet ska tas från en gallvaja, då blir tjockleken allra bäst. Symbolerna ritas med en vässad pinne doppad i renblod. Använder man färg från albark blir för det för kletigt och den tål inte eldens värme lika bra som blod. Hängena förstärker trummans ljudbild och fördjupar trummarens extas.
– Jag har intervjuat gamlingar överallt för att lära mig och läst mycket böcker och besökt museer, säger han.
Men Fredrik Prosts allra största inspirationskälla är Ailo Gaup.
– Utan honom hade jag inte stått här. Han var en fantastisk människa. Ingen kunde så mycket om samisk mytologi som han. Den här trumman skulle han ha fått i 70-årspresent, säger Fredrik Prost, som tyvärr aldrig hann lämna gåvan till sin mentor innan denne avled.
Det finns sannolikt samer som skulle tveka att besöka en utställning med trummor, på grund av den kraft trummorna kan besitta. Det är delvis för att avdramatisera trumman som Fredrik Prost valde att göra just en utställning med trummor när han tilldelades Asa Kitok-stipendiet förra året.
– Jag tycket att vi måste lämna oron och skräcken för trummor bakom oss. Att göra trummor är en form av dekolonisering. De här trummorna ska säljas till samer. Det här är vårt kulturarv och vårt andliga arv, säger han.
TEXT OCH FOTO TOR L. TUORDA
Bildtext
Slöjdåren Fredrik Prost har förkovrat sig i det samiska trumarvet och tycker att det är dags att samerna lämnar trumskräcken bakom sig.
