Festivalen har kommit för att stanna

De skapade ett vardagsrum med gott om mat. Där slog sig människor ner, unga och gamla, män och kvinnor, för att prata med varandra.

Enligt arrangören Liza Påve är planen att den nya minoritetsspråksfestivalen ska bli årligen återkommande.

– Den finns ett stort sug efter såna här arrangemang i Gällivare, säger hon.

 

TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND

 

I början av september inreddes en del av Gällivares hembygdsområde till ett utevardagsrum, med soffor och bord i det fria och lampor som dinglade mellan träden. Det var dags för den allra första minoritetsspråksfestivalen som kombinerade samiska och meänkieli. Bakom idén stod Liza Påve, Julia Palo och Markus Larsson.

– Jag har tänkt på det länge och hittade en fantastiskt fin plats i Gällivare som används för lite, nämligen hembygdsområdet, säger Liza Påve.

Hon jobbar på Gällivare turistcenter som numera drivs av Ávki, och det var också Ávki som var huvudarrangör av den nya festivalen. Så klart idén hade kläckts i början av sommaren började jakten på finansiärer. Det blev en kortvarig jakt, för minoritetsspråksenheten vid Gällivare kommun, som förvaltar de statliga minoritetsspråkspengarna, tyckte att idén var utmärkt.

 – Det finns ett sug efter såna här arrangemang i Gällivare. Arrangemang som handlar om språk och kultur. I Malmfälten handlar så mycket om gruvan. Vi vill lyfta fram människorna som bor här och har sina rötter här, och att vi alla är lika mycket värda, säger Liza Påve.

Hon och Julia Palo är vana arrangörer, eftersom de också håller i folkmusikfestivalen i Saltoluokta. När de började höra med vänner och bekanta inom musikbranschen var det ingen som sade nej. Istället kom det folk som ville spela, trots att alla gage redan var fördelade till de inplanerade musikerna.

– Alltihop planerades och genomfördes egentligen på fem veckor, och responsen har varit positiv hela vägen, berättar Liza Påve.

Hon tror att omkring 700 personer på något sätt besökte festivalen under det dryga dygn den pågick. Även om målgruppen var lokalbefolkningen kom också människor från Boden, Pajala, Haparanda och Finland. En viktig och uppskattad del av festivalen var maten, lagad av lokala matproducenter. Finska klubben serverade till exempel karelska piroger och Rachel Nergård stod för köttsoppan. Under invigningskvällen var det sång och musik, och diktläsning av David Väyrynen. Simon Marainen och Meänland gav konserter och Lis-Marie Hjortfors läste sagor för barn. Bland mycket annat.

– Vi ordnade en alkoholfri festival. Så här i efterhand är vi väldigt nöjda med det. Det gjorde att alla kunde känna sig trygga och att barnfamiljer och äldre kunde stanna längre än de kanske hade gjort annars. Så kommer det att bli i fortsättningen också.

För en fortsättning blir det. Nästa höst kommer Gällivare minoritetsspråksfestival tillbaka.

– Det här ska vara något att se fram emot i Gällivare, när semestrar och sommarlov är slut och höstmörkret börja komma, säger Liza Påve.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.