En vardag nära naturen

Sunday, 22 September 2013 21:43
LITTERATUR Behovet att berätta ledde till Apmut Ivar Kuoljoks andra bok på fem år. Med både dagboksanteckningar och sitt eget minne som stöd förmedlar han historier från en svunnen tid i boken Renskötarliv, storvilt och tjäderjakter.

TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND

Renskötarliv innebär ett liv nära naturen och med naturen. Så inleder Apmut Ivar Kuoljok slutordet i sin andra bok. På 200 sidor berättar han om dramatiska jakter och händelser ur vardagen som för samtidsmänniskan framstår som rena äventyren. Berättelserna har han fått sig till livs dels genom att lyssna till dem som var gamla då han själv var ung, och dels genom egna upplevelser.

– Jag skrev dagbok som ung, så en del av materialet har jag hämtat därifrån. Därför kan man också vara säker på att det verkligen gick till så som jag berättar – det är inte bara hämtat ur minnet, säger Apmut Ivar Kuoljok.

Det är fem år sedan hans första bok, Mitt liv som renskötare, kom ut. Han hade inte tänkt att skriva ännu en, men tyckte att han hade så mycket kvar att berätta, så det liksom bara blev en uppföljare.

– Det är viktigt att berätta de gamla samiska historierna. Det skrivna ordet blir kvar och det muntliga berättandet lever inte på samma sätt längre. Och så berättar jag ju sånt som de unga inte längre känner till, som att vi, när vi var på flytt, kunde stanna och släppa lös härkarna för att dagen därpå bara kasta fast dem igen – de var kvar.

EN GAMMAL SÄGEN ur berättarskattkistan är den om Stálloroavve – Stallobron. Den handlar om en man som går torrskodd över Smájllajåhkå. Och vi som har varit där vet, att det måste vara ett svårt företag att genomföra. En nyfiken och yngre Apmut Ivar Kuoljok drogs dock till sägnen och bestämde sig för att kolla upp saken. Han beskriver sina vedermödor med att ta sig från den västra sidan av det skummande fallet till den östra, och konstaterar: Det kändes liksom att någon lyft mig över Skárjáruovdásj.

Så förmedlar både sägnen och Apmut Ivar Kuoljoks egen upplevelse också en kunskap: För de spänstige är det faktiskt möjligt att korsa Smájllajåhkå torrskodd, också utan den av Naturvårdsverket uppsatta bron.

Som så många andra äldre samer har Apmut Ivar Kuoljok upplevt enorma förändringar inom renskötseln under sitt liv. Han säger, att där de förr spelade fotboll om somrarna, växer nu videt tjockt. Han berättar också om tiden då nordsamerna kom till Vájssaluokta. Och på slutet av boken tar han upp alla de hot som renskötseln numera utsätts för. Ett av dem är de gruvexploateringar som hotar över hela Sábme.

– Jag har varit och lämnat en bok till aktivisterna i Gállok, så att de kan läsa och lära sig ännu mer om det här området, säger han.

Bildtext:

I somras kom Apmut Ivar Kuoljoks andra bok ut. Och redan i vinter planeras för nästa boksläpp, då en bok på lulesamiska kommer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.