Är det bara att prata?

Wednesday, 26 September 2007 18:32

Under språkseminariet i Jokkmokk reser sig en man upp och går fram till mikrofonen. Nu, säger han, ska jag göra något jag aldrig annars gör. Jag ska svära i kyrkan. Och så kommer det: Är det inte dags att lägga ner sameskolorna i Sverige? I Norge har det gjort det och det med viss succéfaktor. Det blir knäpp tyst. Till slut reser till Sameskolstyrelsens kanslichef och säger (på svenska): Det skulle jag aldrig drömma om.
Jag ska fortsätta i Johnny Skoglunds anda – det var nämligen han som uttalade de blasfemiska orden – och riskera att skriva saker som kan väcka viss irritation. Men, med yttrandefrihetens fana vajande hög och stolt, tar jag risken.
För när jag sitter där på detta jätteintressanta språkseminarium tänker jag en massa saker. Som att det är konstigt att språkarbetet får så mycket kritik, när så många inom den samiska eliten säger så många kloka saker. Och vad konstigt det är, att så många som faktiskt kan tala samiska mer än hyfsat, sitter på ett språkseminarium och pratar klingande ren svenska.

JAG TÄNKER PÅ en man jag mötte för några år sedan. Han var medelålders då och han är medelålders nu. En så kallad byfinne från någonstans mitt i Norrbotten. Han var så rakt på sak att man ibland började skruva på sig och titta åt sidan när han framförde sina åsikter. Han tyckte att samerna var gnälliga om sitt språk och menade att det väl hade varit lika besvärligt för de finsktalande historiskt. Det var inte läge för mig, i den roll jag då befann mig, att argumentera emot. Att säga att de finsktalande i Sverige ju faktiskt har draghjälp av flera miljoner finsktalande människor i ett helt land. Men en sak sade den medelålders mannen, som jag i modifierad, mjuknad form, kan ställa upp på: ”Va faan, det är väl bara att praaata!”
För visst är det väl så, att alla de som kan samiska är de allra viktigaste nyckelpersonerna i det samiska språkarbetet? Men hur många är det inte som bara låter samiskan vara ett språk för hemmets trygga härd? Ut med språket! Prata vardag och politik, jobb, skola och fritid.
Och så en annan sak: Vad kommer det sig att sameskolstyrelsen, vars chef säger sig jobba hårt för samiskan, har sitt telesvar enbart? Likadant är det med de kommuner som omfattas av den så kallade minoritetsspråklagen och dess förvaltningsområde för samiskan.
På sametinget brukar telefonisten ofta svara på samiska, så en liten pluspoäng där. Det jämnas dock genast ut med ett minus för tinget, eftersom den nya hemsidan som lanserades innehöll i stort sett ett enda ord på samiska, nämligen översättningen till respektive varietet av just ordet – Sametinget. Sámediggi. Sámedigge. Saemiedigkie.

OCH I UNDERTECKNADS tävling om vilken offentlig instans som bäst värnar samiskan ska förresten Samernas utbildningscentrum ha en pluspoäng. För där svarar administratören alltid på samiska. Men så var det också som en av de anställda där sade: ”Ja, på sameskolan får de högre lön om de läser samiska. Vi skulle aldrig ens ha fått jobb om vi inte hade kunnat.”
Jo, jag vet att jag låter kaxig. Jag vet att det är lätt för mig att säga. Jag vet hur mothuggen kommer att låta. Jag tycker också att svenska staten har agerat som en stor skithög i hela sin samepolitik. Men även om staten levererar aldrig så många miljoner i ursäkts- och dåligasamvetetpengar, så är det bara de samiskkunniga själva som kan göra den praktiska skillnaden mellan språkdöd och språkvitalisering.

Åsa Lindstrand

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *