Ännu ingen konvention

Sunday, 08 December 2013 22:16
Först ska rätten till markerna kartläggas

RENBETE Begäran om ytterligare tidsfrist hos regeringarna och begäran om en rättighetskartläggning av markerna. Det blev resultatet när Sametingets plenum behandlade svensk-norska renskötselkonventionen, ett ärende som debatterades under stor del av plenum.

TEXT OCH FOTO KATARINA HÄLLGREN

2005 gick den senaste renbeteskonventionen ut och sedan dess har förhandlingarna pågått mellan Sverige och Norge. I augusti sade samebyarna, genom SSR, ja till konventionsförslaget och nu var det återigen Sametingets tur att ta ställning i frågan. Förslaget är utformat av en arbetsgrupp med representanter från de bägge sametingen och rennäringsorganisationerna i Sverige och Norge.
Sametingets styrelseförslag till beslut innehöll fem punkter där man ville ha klarlagt och utrett ett antal viktiga principiella rättsfrågor innan vidare behandling av konventionen.
Dagen innan hade ledamöterna fått information om konventionsförslaget av representanter från norsk sida och med anledning av det hade Lars-Jonas Johansson, LPSS, ändrat sin tidigare uppfattning. Han deklarerade från talarstolen att han numera anser att plenum borde anta förslaget till renskötselkonvention.

HAN FICK INTE medhåll av Lars-Jon Allas, Guovssonásti, som istället förespråkade Lappkodicillen.
– Vårt arbete utgår från och vilar på kodicillen. Kan man inte från kolonisationsstaterna komma med något annat förslag ska vi inte ha någon renskötselkonvention i den utformning som den är nu.
Ol-Johán Sikku, Min geaidnu, poängterade att många samebyar vill ha en konvention för att lösa problemen på norsk sida, vilket man måste ta hänsyn till.
– Men vi måste också ta hänsyn till dem som är emot. Vårt arbete är att hitta lösningar till alla, inte bara till vissa. Områdesprotokoll har gjorts, men det har inte tagits hänsyn till Altevanndomen. Det har inte tagits hänsyn till samebyarnas självbestämmande och vi måste hitta en bättre lösning än vad som finns idag.
Han föreslog att ta frågan i två steg, att hitta lösningar för dem som vill godkänna förslaget och avvakta beslut för de byar som inte är nöjda med förslaget.

PER MIKAEL UTSI, Guovssonásti, drog historik varvat med kritik från talarstolen där han underströk att arbetet pågått i snart femton år och att Sametinget varit med från början.
– Vi har haft möten med regeringarna där vi sagt att arbetet ska fortsätta och därför skrev regeringarna under konventionsförslaget. Efter det sa Sametinget att man inte godtar konventionen. Det är vårt eget fel att vi är där vi är och det är vi som måste lösa problemet. Det som måste tas hänsyn till är samisk rätt till land och vatten. För att göra en konvention måste finnas lagtexter och det är så man måste arbeta. Vi måste rätta till det vi gjort fel.
Ol-Johán Sikku, Min Geaidnu, sammanfattade delar av de synpunkter som framfördes.
– Per-Mikael Utsi tycker att vårt förslag är bra, men ändå inte. Vi behöver inte göra lagtexter. Vi kan godta förslaget och låta styrelsen jobba vidare med det. Vi ska inte börja om från början, vi ska fortsätta arbetet.

EFTER YTTERLIGARE debatt beslutade plenum att avbryta handläggningen av ärendet och återuppta det dagen efter. När plenum så samlades den andra dagen inledde man med långköraren om renskötselkonvention.
Börje Allas, Samerna, som flitigt debatterade konventionen med Udtja-Lasses bok Begrav mitt hjärta i Udtjajaure som rättesnöre, hade sovit på saken och tyckte att de enda alternativen för plenum var att formulera ett förslag till beslut som kan få majoritet, eller att återremittera till styrelsen.
Styrelseordförande Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna, konstaterade att frågan inte är enkel. Han berättade att några av ledamöterna suttit och arbetat fram ett utkast för att tillgodose så bred grupp som möjligt. Det var inte att betrakta som ett förslag, snarare som ett arbetsmaterial.
– Det är viktigt att det här kan förankras hos alla här och även på norsk sida. Jag har fått klartecken från de norska representanterna att man kan acceptera detta.
Arbetsmaterialet innehöll bland annat förslaget att begära en rättighetsutredning av markerna. Det vållade en rad frågeställningar från övriga ledamöter. Bland annat undrade Katarina Sevä, Vuovdega, vad som händer om man inte får tidsfrist och vad som i så fall händer med de områdesprotokoll som nu är gällande.
Håkan Jonsson, Jakt- och fiskesamerna, medgav att det tål att funderas på om ytterligare tidsfrist godkänns från regeringen.
– Men min bedömning är att länderna inte kan anta en konvention som inte sametingen godkänner. Om vi pratar ett år eller några månader är jag helt säker på att en tidsfrist blir godkänd. Det finns bara ett alternativ till områdesprotokollen och det är att inte godkänna dem. Om de ska godkännas ska en rättighetskartläggning ligga till grund.

EFTER YTTERLIGARE en intensiv debatt avbröts handläggningen av ärendet ännu en gång för att återuppta ärendet på plenums sista dag.
När debatten återigen drog igång presenterades ett motförslag från styrelseordförande Håkan Jonsson efter samråd med samtliga partiledare. De tre att-satserna som förslaget innehöll gick ut på att stödja arbetsgruppens konventionsförslag, men också att begära en rättighetskartläggning hos de båda regeringarna som ska fungera som underlag för samebyarnas och renbetesdistriktens markdispositioner. Dessutom ska tidsfrist ges för de samebyar och distrikt som har behov av bättre underlag för indelning av betesområden och förvaltning av markerna.
Ol-Johán Sikku, Min geaidnu, tyckte att Håkans Jonssons kompromissförslag blev väldigt tunt och han vidhöll att styrelsens förslag var det bästa hittills. Han lade dock fram ett tilläggsförslag till Håkan Jonssons förslag från Min geaidnu och Vuovdega som innebar att de föreslagna områdesprotokollen inte gäller i de samebyar som inte uttryckligen godkänner dem i enlighet med reglerna för privaträttslig rätt.
När så plenum slutligen valde att gå till beslut blev det i enlighet med Håkan Jonssons motförslag med siffrorna 22-7 och två blanka. Plenum avslog tilläggsförslaget från Min geaidnu och Vuovdega med röstsiffrorna 19-9 samt tre blankröster.
Vuovdega, Min Geaidnu, Lars-Jon Allas och Börje Allas reserverade sig mot beslutet.

Bildtext1: Styrelseordförande Håkan Jonsson, lade ett motförslag till styrelsens förslag som godkändes av plenum.

Bildtext2: Lars Jon Allas, Guovssonásti, debatterade mycket och länge om konventionsförslaget som han var helt emot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.