404:e gången – Jokkmokks marknad är ett säkert samiskt kort

När is och packad snö börjar hyvlas från gatorna, när gigantiska tältkåtor börjar resas, när stillastående människor med irrande blick syns på trottoarerna. Då vet Jokkmokksborna att det börjar bli dags.
Så plötsligt en eftermiddag svajar de förbi, någonstans mellan Ájtte och Pizzeria Opera. När Kauto-koltarna börjar bölja i Jokkmokk vet alla att det definitivt är på gång.
Sedan bara det händer. Det rör sig överallt. Människor köper och säljer, jojkar och sjunger, dansar och spelar. Att Jokkmokks marknad är vinterns stora samiska happening är inte bara tomt skryt. Vintermarknadens status handlar bland annat om att den har mer än 400 år på nacken.
Årets invigning var snygg – kanske snyggast hittills. Dansare i prasslande dräkter var isens lek med elden. En som mer bokstavligt lekte med elden var eldakrobaten Emil Alm från Älvsbyn. Och alla dem som fick höra Brita-Stina Sjaggos stämma ljuda över nejden kunde nog till och med stå ut med att höra Vattenfall slå sig för bröstet med sitt stolta miljöengagemang. Tur kanske att den is som scenen var gjord av inte var lika skör som isen på Suorvamagasinet, när den skulle hålla för höjdare som såväl kommunalråd som kommunchef och inte minst landshövdingen.
När den sista vantklädda applåden hade klingat ut i kvällsmörkret hade Jokkmokks marknad börjat.

ÅSA LINDSTRAND

Översättning: Karin Tuolja

Svensk text finns på www.samefolket.se

Bildtext, en till alla tre bilderna:

Brita-Stina Sjaggos jojkande stämma värmde frusna marknadsbesökare under invigningen av den 404:e upplagan av Jokkmokks marknad. Is och eld i dans och akrobatik var andra inslag på invigningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *